När väninnan M såg mina så kallade gladsockar, en höstkväll vid sidan av fotbollsplan, så lät hon mig förstå att sådana ville hon nog minsann boka ett par. Sen pratade vi inte mer om det och M drog iväg några månader till varmare ställen där raggisar inte behövs, men eftersom jag vet att hon kommer tillbaka till det småländska (och kalla) höglandet snart så tänkte jag för en gångs skull ligga lite i framkant.
Nu har jag inte en aning om vad hon tycker om färgvalet, men faller det inte i smaken så finns det nog andra alternativ här i gömmorna och då får dessa hamna på presentavdelningen.
De här är stickade i ett garn som jag har bytt mig till från allas vår kära SjömansElin och på mina nya favoritstickor, Knit-pros 2,5, den korta varianten.
Jag kan också passa på att nämna att det mest konstiga i min stickkarriär har hänt. Jag stickar nästan bara restgarnssuddsprojekt för tillfället! Helt galet, jag vet!
Sarah.
What's not to like? :-)
SvaraRaderaRestgarnsprojekt, kära vän, är ett tecken på att man är mycket allvarligt sjuk och i värsta fall på väg mot att bli en rikare stickerska med tanke på allt garn man inte behöver köpa nytt... Be aware! ;)
SvaraRadera