Just nu är jag inne i en mycket trist fas, där allting, precis allting krånglar. Jag stickar och virkar febrilt men springer på den ena lilla niten efter den andra.
Här är den korta versionen av sjalkoftans krångel. När jag hade stickat klart hela stycket och kom fram till avmaskningen så tyckte jag att jag hade alldeles för mycket garn kvar på nystanet. Det är ju onödigt av flera anledningar, den största är att jag har lite svårt att slänga saker (läs småsnuttar av garn) och vi vet ju alla att det är inte alltid det blir att man sen använder de där små suddarna.
Så ok, ska det göras så ska det göras ordentligt, så jag repade upp hela mudden (det tog 3 (TRE) tvkvällar). Började på att sticka återigen, när jag sen ska beundra mitt arbete så inser jag att någonstans längs vägen fattas det en maska. Ok, bit ihop och lös problemet. Löser problemet och inser där och då att det här med att väga garnet, det hade ju varit en perfekt lösning efter att jag hade stickat den första mudden, då hade jag vetat exakt hur mycket jag ska spara till den andra.....
Man lär så länge man lever!
Trevlig kväll
Sarah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar