Julafton....

....en dag som alla andra i stickvärlden.
Med andra ord - jag repar upp och gör om.
God fortsättning,
Sarah.

Snabbstickad basker.

Snabbt, lätt och roligt. Ja så sammanfattar jag den här stickningen.
Endast två nystan Ulrika gick åt så det är en väldigt prisvärd basker.
Nu ska jag bara göra en till med lite, lite ändringar. Den här orangea hamnar i skylten på jobbet.
Sarah.

Skärpning och KAL

Jag hoppas verkligen att det ska bli skärpning på bloggandet här nu. Jag tycker egentligen att det är väldigt roligt men ibland vill det sig bara inte.... Särskilt inte sedan Instagram kom in i mitt liv. Vill ni hålla lite koll på mig där så finns jag som "sarah74o".

Och vilken KAL av alla som finns? Jo, Stickamera och Dödergöks Uppifrånochnerkofte-KAL. Och om man är med i den, ja då ska det även uppdateras på bloggen. Så nu håller jag tummarna för bättring.

Sarah

Tallinnresan del 2.

Jag har några följare som inte är så digitala av sig (läs: kommenterar inte på bloggen) men däremot påtalas ett visst missnöje när det går ALLTFÖR långt mellan inläggen. 

Så nu är det dags för del två av garnresan till Tallinn....

Mat och dryck är en stor och viktig del hos alla oss tre och vi hade nog i ärlighetens namn inga större förhoppningar på maten på båten. Det enda som var spikat innan avresa det var att, absolut inte buffén!

Så vi halkade in och fick bord (med ett stort mått av tur, förhandsbokning rekommenderas) i à la carterestaurangen. 

Och ojoj, vad vi blev positivt överraskade! Riktigt bra mat till mycket bra priser!

Till förrätt, värsta portionen med finfina musslor.

Gott bröd och gott vitt vin till detta.

Härefter tog tydligen fotografen/bloggerskan ledigt för kvällen och koncentrerade sig på icke så stickbloggsvänliga nöjen.... (Hade det varit en nöjes och rajrajblogg så kunde jag definitivt bloggat mer om fredagskvällen). 

Mao så har färjan en hel del att erbjuda i nöjesväg också.

Fortsättningen följer förhoppningsvis inom kort.

Sarah.

Garnresa till Tallinn, del 1.

För att uppmärksamma våra fyrtioårsdagar bestämde Linda och jag oss för att fira med en Tallinnresa för att kolla in garnutbudet på andra sidan Östersjön. Ursprungsplanen innefattade ytterligare en jubilar som skulle sköta logistik och kartor, men strax före avresa fick han hoppa av, ja han hade laga förfall, för oss dissar man ju inte så lätt....
Med följde istället en gammal vapendragare till mig från när jag jobbade i Sälen och på Öland en gång i min ungdom. Nämligen Lotta! Så med lika kort varsel som den andre hoppade av, lika snabbt var hon på, axlade dessutom hans mantel med kartläsning mm, utan att dela vårt garnintresse över huvudtaget. Det är stort!

Så dagen började med att Linda och jag tog tåget till huvudstaden och mötte upp Lotta på Centralen för vidare färd ut till färjan.
Väl inne på hytten skulle Linda uppvaktas för hennes födelsedag sammanföll nästan med resan, min är redan avklarad och överstökad.

Självklart var det förbokat bubbel och lite gott till det och med detta så var firandet igång.

Finfina firare och garnletare!

(Med detta första inlägg om komboresan vill jag nu bara lite snabbt nämna på att firandet tog lite överhanden på resan så om ni i följande inlägg saknar bilder, information och tycker att vi köpte för lite garn så har det med det att göra.....)

Sarah

Hösten lurar därframme

Jag ligger i startgroparna! Hösten nalkas och det vill till att vara förberedd.
Yeah right! Om det vore så väl... Nä, de här vantarna hittade jag vid en lättare inventering häromdagen
Så gott som färdiga, bara en tumme saknades. En tumme! Varför slutar man sticka då?      
Gör om, gör rätt, gör KLART.
Sarah.

Dream stripes nr 2.

Det ligger lite i min natur att gå all-in när någonting lossnar. Just nu är det tydligen Dream stripesjalar "en masse" här hemma. Så ikväll var det dags att blocka ännu en, en sjal i väldigt otippade färger för att vara jag, (det är däremot typiska Lindafärger) men dessvärre ska hon inte få den utan den ska till skylten på jobbet.
Sarah.
Ps. Om någon undrar hur det slutade med bondekoftan så kan jag säga att resultatet blev både bra och dåligt. Om jag dessutom säger att Linda kommer att blogga om den så kanske ni kan ana slutet på den sagan....