Ja, det här med att lova en massa saker det är inte riktigt min grej, längre. Nu när jag går in på mitt Fyrtionde(!) år så har jag varit med om och upplevt så mycket att jag vet att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Men, som jag läste någonstans, "den som tittar för mycket bakåt springer snart in i något". Och det vill man ju inte.
Så, låt oss blicka framåt.
*Det kommer förhoppningsvis bli lite mer ordning på bloggandet.
*Det kommer att vara ett år med köpstopp, med lite modifikation, JAG bestämmer reglerna.
*Garnsparbössa, som jag försökte med i år men glömde bort, kommer att tas i bruk. Igen.
För att göra det enkelt så sparar jag 10:- per avslutat nystan.
Men jag ska börja med att berätta om
Elins utmaning. Efter att vi hade träffats ett par gånger i höstas så utsåg jag henne (vare sig hon ville eller inte) till min stickcoach. Och hon är bra vill jag lova! Inte nog med att hon skämmer bort mig med trådfästning om jag har gjort klart mitt beting, hon hittar på bra utmaningar också. Den första var att vi skulle testa en helt ny grej/teknik, bli färdiga på tre månader och bara använda garn som redan fanns hemma.
 |
| Coachen hjälpte till med provlapp och diverse uträkningar. |
En ny teknik eller grej är ju för mig att överhuvudtaget avsluta nåt större projekt, men sen tillkommer I-cordkanten och en tillfällig uppläggning, men den fuskade jag bort.
Tre månader KAN KANSKE funka, jag ligger hyfsat till i dagsläget.
Garn från stashen, ja, första gången jag var hos Elin fick jag dessa två entrådiga ullnystan.
På återseende,
Sarah.
