Nej, jag menar inte att jag är fullt lika illa ute som "riktiga hoarders". Men det finns en igenkänningsfaktor dock.....
Detta att inte riktigt få plats. Jag har hela soffan för mig själv men kan bara sitta på en liten liten del, den mellan kudden och garnhögens början.
Samtidigt så tänker jag lite att det drabbar ju bara mig så det är ju inte hela världen.....
När mamman och jag sen åkte på bussresa så visade det sig att det faktiskt drabbade andra också!
De andra tre vid vårt bord hade bara, som tur var, varsin bok på bordet, men inte jag inte. Saxar, virknål, stickor och beskrivningar högt och lågt.
Visst är det härligt när man kan dela med sig av sitt intresse.
Sarah.








