Jag har väldigt lätt för att "ryckas med" när det gäller handarbete. Så när jag läser om vad andra skapar så tänker jag "men, det där kan nog jag med". Vilket absolut är en bra tanke som jag är glad för! Det hade varit värre om man såg något fint och varje gång tänkte "det där kan jag ändå inte". Nu ska jag ju i ärlighetens namn också nämna på att det är inte särskilt ofta som jag faktiskt lyckas och blir nöjd... (Bortsett från stickningen) Men det känns inte så jobbigt ändå, konstigt nog. Att sy, är något som jag nästan aldrig har hållt på med, men inte stoppar det inte. Så häromdagen åkte symaskinen fram, jag har precis fått den av min mormor K och den har varit en trotjänare i många år. Men nu bor den hos mig
och det verkade den inte gilla!
Nejdå, när jag väl hade roddat fram allt, förtvättat tyger (för det har jag läst att man ska...)
så vill den inte funka. Strömmen når fram, när man gasar så låter den precis som den brukar men den driver inte. Så jag gissar på någon form av motorskydd, något relä, eller bara kanske någon säkerhetsgrej som är aktiverad. Så min proffesionella lösning är att låta den "stå till sig".
Det här kommer nog att bli en följetong.
Så istället virkade jag lite rutor
Snart ska jag iväg och fira Bästa Pappan som fyller år.
Hej hej
Sarah
